.

Och så har skola och vardag börjat. Sommarlovet har jag motvilligt lämnat bakom mig. Läxor och hemuppgifter har inte riktigt satt fart än men ändå känner jag redan stressen. Varför ? Det är så fruktansvärt jobbigt! Än ska jag inte stressa. Än så länge kan jag ta det lungt. Egentligen. Men.. jag tror det är framtiden. Den närmsta framtiden står och knackar på dörren..Och redan nu kan jag känna den. Jag tänker för mycket. Mitt huvud nästan spricker av alla tankar. Alla tankar för att få ihop min höst. Jag mår illa! Varför ska det vara såhär? Inte bra. Jag måste slappna av. Har alltid kunnat det innan. Men nu. Det går bara inte. Åh, får panik på mig själv ibland alltså..

Stressen runt omkring hjälper inte heller särkilt mycket. En mkt stressad man var här igår. Nämligen min pappa. Han och Hanna kom förbi och lämnade kladdpapper. Han tjatade om hur stressat allt var just nu med huset och renoveringen. Jobbet och allt annat. Nu när Ann-Marie har fått jobb så får han ha Hanna hela tiden vilket han också tycker tar tid. Han sa att han inte hinner köra med mig i veckan. Jag sa att det är lungt för att jag ska köra med mamma ikväll. Men pappas stress smittade av sig och nu har den inte lyckats försvinna..

Ne, livet är grått och trist just nu. Dock guldkant ikväll med kören och bra människor. Och så självklart Stockholm i helgen med min älskade Jessica. :) <3 Skärgården och Årsta havsbad. Fy vad härligt! Har inte varit där på hela sommaren.. Någonting har liksom saknats. Men nu kommer jag ändå..

Andas in. Andas ut... och så koppla av..
/ n