.

Tårarna borde ta slut någon gång,
men det gör de inte.
Det finns inget stopp.

En stor klump i mitt bröst,
jag minns den sedan förr
och den var inte välkommen tillbaka,
men den kom in ändå.
Det värker innombords.
Jag mår illa.
Det är inte lätt nu.
Jag vill tänka på något annat,
men det går inte, blir ständigt påmind.

Jag går i den mörka tunneln och ser inte ljuset.
Jag har ramlat ner i en grop och är för svag för att ta mig upp.
Men ge mig tid, va tålmodiga.
Förr eller senare klarar jag det och då kan jag bli mig själv igen.
Men jag kommer behöva hjälp,
och jag kommer behöva förståelse och stöd på vägen dit.

Men det kunde faktsikt inte ha slutat på ett schystare sätt.
Bara det att jag inte ville att det underbara skulle ta slut.  
Du är en underbar människa! Sånna som du växer inte på träd.
Jag älskar dig fortfarande, det kommer en del av mitt hjärta alltid att göra.
Jag hoppas du förstår det.


/ n