.

Jag är glad igen. Tänk vad lite sång och härliga körmänniskor kan göra, och sedan lite träning på det, kan nog inte bli bättre. :) Just nu känns problemen som småbekymmer, palla tjura över en träningsplan. Jösses, vad töntig man kan vara ibland! Men livet går upp och ner ibland, jag antar att det är rätt normalt.

Dock vet jag att stressen fortfarande bränner inifrån och bara väntar på att få explodera. Men jag kämpar vidare ändå, vad kan jag annars göra?

Nu ska jag sova. Alla kan ju inte ta vara på sovmorgonen när det är studiedag. Fast dock väljer jag att hänga med mamma till dagis själv, så jag får skylla mig själv. Fast det är faktiskt värt det, man får så mycket tillbaka från barn. :)

Godnatt!
/ n