.

En kanonbra dag, tack vare en studentmössa och ett kuvert. :)

Men på morgonens mattelektion blev det inte mkt gjort. Satt där med Angelica och snackade nog mer strunt än att räkna ut funktionella grafer. Har kommit på att jag är otroligt trött på matte nu, inte bara matte föresten, skola överhuvutaget. Det satt jag i min egna lilla värld och tänkte på i morse. Men sedan fick vi hämta våra studentmössor och då kändes allting genast mycket bättre. Elias sa någonting om att det bara är 100 dagar kvar till studenten ungefär. Jippi! Nedräkningen börjar nu med studentmössan i min hand. ;) Jaja, i alla fall, studentmössan låg i en svart, fin kartong tillsammans med champangeglaset och det andra. Det som saknas är tröjan, men den antar jag att jag får senare.. ;)




När jag sedan kom hem och såg att det låg ett rosa kuvert på bordet blev jag ännu lyckligare, hann knappt få av mig ytterkläderna förräns jag rivit upp det. Och på första sidan står det: Grattis Nathalie! Du har blivit antagen till vårt au pair program. Lyckorus, bubbel! Nu börjar det verkligen, nu har jag tagit det första steget. Nu ska jag bara börja fundera över hur jag vill göra min au pair video och lite sådant. Det stod också i brevet att mitt preliminära avresedatum är den 2 augusti. Egentligen hade jag skrivit att jag helst vill åka i början av september men eftersom jag också skrev att jag kan åka som tídigast 1 augusti blev det så, men det kanske bara är bra eftersom jag har hört att man ofta kommer iväg lite senare ändå. Eftersom jag ansöker så tidigt så kommer det troligen dröja ett tag innan jag börjar matchas med familjer. Men som hon sa i telefonen i onsdags, man kan ju aldrig veta. Kan hända att det helt plötsligt dyker upp en match och då är det ju bäst att hålla koll. Jag hoppas verkligen att jag hittar drömfamiljen som ska få mitt år i USA att bli det bästa i mitt liv.



Ibland känns tanken på att åka iväg och bo så länge i stora USA med en familj som jag inte ens har en aning om vilka dem är än. Klara mig utan familj och vänner här hemma i Sverige, tryggheten. Det gör mig nervös. Men jag vill,  jag kan och jag vågar. Jag kan inte missa chansen att få uppleva en sådan här dröm.

Live your dream!
/ n