.

Tillbaka eller kan man kalla det "hemma" på Öland igen efter två nätter i Stockholm. Underbart skönt att ha ambassaden avklarad måste jag säga. Och det gick bra till slut. Hittade dit utan problem (Hur skulle man kunna missa den fett stora byggnaden och den amerikanska flaggan högst svajandes i luften. Förväntansfull känsla). En amerikansk kille gick omkring och kollade så att vi hade vad vi behövde med oss. Till exempelvis var en del tvugna att springa och köpa fler frimärken då de missat att kuvertet måste vara frankerat med minst 65 kr. Vi skulle ha blivit insläppta kl 8 men fick nog vänta till 9 innan vi kom in. Då hände följande:

- Säkerhetskontroll. Ungefär som på flygplatser. Jag fick lägga min väska, jacka, klocka, mobil i en låda. De tog min mobil och mitt usb som låg i väskan medan jag var inne på ambassaden.
- Kommer in. Satte sig i kön på en stol.
- En i taget fick man gå fram till en kvinna vid en ruta och lämna sina dokument.
- Satte sig på en stol framför CNN på den sgtora Tv-apparaten.
- Väntetid, oändlig.
- Både Sarahs och Victorias namn ropades upp efter varandra. Jag trodde att jag stod på tur eftersom jag kom med dem men nej, nej. Fick vänta ännu längre. Började oroa mig för att de missat mig, glömt bort mig (!?!) Men sedan såg Sarah mitt stora, snygga bruna kuvert med alla frimärken på och det kunde ju inte vara någon annans än mitt. ;) Mitt namn ropades i högtalarna och jag gick dit.
- Damen där bad mig lägga fingrana på en sådan där fingeravtrycksplatta, sedan också tummarna. Hon kontrollerade kort mina papper, skrev under och frågade tre simpla frågor: 1. Hur många barn ska du ta hand om? 2. Hur gamla är dem? 3. Vad kommer du att tjäna? Jag svarade enkelt så gott jag kunde. Jag svarade 195 dollar i veckan på lönen. För det är väl så det är, va? Har för mig det, men är inte helt säker. Hehe...
- Jag fick tillbaka de papprerna jag behöver. Passet skickas tillbaka i kuvertet om några dagar med visumet om jag fattade allt rätt.

Så, när allt detta var färdigt var vi en timme sena till mötet på Cultural Cares huvudkontor. Men vi gick snabbt dit och hamnade mitt i en militärmarch. ;) Men vi kom fram tillslut och deltog i mötet som pågick i ca en timme. Det var trevligt att träffa lite andra au pairer och efter en sådan dag är man ännu mer taggad än någonsin på att få åka iväg! ;) Det är så mkt jag vill se, uppleva och göra! En lista får det bli, en lång enda stor lista på allt jag vill hinna göra i USA, sen kan man börja prioritera. Och troligtvis kommer jag och Sarah att spendera den trettonde månaden tillsammans. I alla fall en del av den.
 Redan taggad! Wihoo!
/ n