.

Har skypat med Connecticut familjen nu. De verkar verkligen helt underbara! Kan inte skriva mer nu, det är sent, jag borde försöka sova som mina systrar som inte kan när de hör mina fingrar gå över tangentbordet.. ooops. Men berättar mer imorgon, loooovar!

/ n

Tänkte försöka förbereda mig inför skype samtalet med familjen imorgon. Om man nu kan förbereda sig ? Kan ju aldrig veta vad man får för frågor helt säkert liksom. Ska försöka klura ut luite fler frågor att fråga. Typ som barnens favoritmat och sådant kanske. Hehe ;) Typ lära känna familjen bättre. Nåväl, det ska nog gå bra.

Malin kommer hit om två timmar. Då ska vi sätta oss med Pyskologin. Ska tillämpa Hanibal Raising på de alla perspektiven. Som vi gjorde i höstas på A Beautiful Mind, fast den här gången blir det muntlig diskussion istället. /n 

Bara för att jag och Zackie är så coola får det här bli dagens bild. Ska försöka lägga upp fler bilder från helgen senare idag/ i veckan.

Kort au pair uppdatering: Ska skypa med familjen imorgon. Är nervös! Hihi.. Har fått kontakt med familjen nuvarande au pair som också är från Sverige. Det roliga är att Sara i min klass typ vet vem hon är och hon bor faktiskt inte alls långt här ifrån, är smålänning som mig. ;) I alla fall så säger hon att det är en toppen familj hon hamnat i och det gör ju bara så att det känns ännu bättre. Hihi.. Ja, spännande att se hur det här fortsätter...

Nu ska jag göra mig i ordning för skolan.
/ n

Vad ska jag säga?
It feels so good!

Mamman var het underbar och trevlig, så lätt att prata med. Egentligen kände jag mig inte tillräckligt förberedd när telefonen ringde. Jag hade precis ätit färdigt efter gymet och höll på att dricka upp mitt te och hade precis tagit fram mina ansökningspapper för att plugga på de lite när hon ringde. När jag såg nummret fick jag nästan panik. Hade ju inte väntat mig att hon skulle ringa innan tio. Men hon sa att hon fick tid över och att hon tänkte att det kanske var en bättre tid för mig. Hon frågade om det var okej och jag typ bara ja, självklart. Sedan rullade på ganska bra. Hon pratade rätt mycket i början men kände att jag också fick rätt mycket sagt. Jag fick berätta lte om min familj och så och det kändes bra även om jag var nervös. Hon förstod att jag fastnade på vissa ord ibland, att jag var nervös och allt det där. Men hon berömde mig hela tiden och tyckte att jag svarade bra på hennes frågor och att jag hade bra frågor till henne. Kul också att hon berömde min engelska. :)

Med den här familjen skulle jag få tillgång till egen bil, eget rum med data och tv samt så är jag försäkrad på bilen. Vilket jag tycker är väldigt viktigt och det tyckte de med. Barnen verkar vara helt underbara och om jag förstod rätt så ska jag skujtsa de till skolan på vardagarna och är sedan ledig till typ 1 då jag ska hämta den lille killen. Tjejen slutar vid 3 någon gång så då ska jag hämta henne också. Så jobbar jag tills föräldrarna kommer hem på kvällen. Barnen tycker om att vara ute väldigt mycket. Jag skulle få hjlpa de med läxor och sådär. 

Det fanns många au pairer i området och jag skulle få mail adress till både deras nuvarande au pair och deras två andra som de haft tidigare.

Jag tycker personligen att det är väldigt viktigt hur de ser på om min familj och mina vänner skulle vilja komma och besöka mig. För mig är det o och a om familjen är något att ha. Hon sa att de bara tycker det är roligt att träffa sin au pairs familj och vänner, att det är ett sätt att lära känna varandra bättre. Jag blev så glad när hon sa det och det gjorde att det kändes ännu bättre! Tycker att det är bra att de tycker att familjen tid är väldigt viktigt.

Hon tyckte att vi skulle fundera lite nu efter samtalet. Hon vill ju prata med sin man och så och det förstår jag mycket väl. Men vi skulle hålla kontakten, tyckte hon. Jag skulle mejla om jag hade några fler frågor och hon detsamma. Hon tyckte att vi kunde skypa också så att jag får chans att prata med pappan och barnen också. Tur för mig att jag laddade hem det idag då. :)

Det kändes verkligen bra att prata med den här mamman. Men har lite frågor kvar som jag kom på nu efteråt som jag funderar på att mejla imorgon. Är det möjligt att första matchen kan kännas såhär bra!!? Okej, än ska vi inte säga för mkt, för jag vill gärna prata med pappan och barnen lite först också. Men det verkligen som om jag kommer hit så blir jag verkligen som en familjemedlem. Hon sa till och med att hon skulle vilja prata med mina föräldrar också, så att de i så fall vet att det är en bra familj jag kommer till. Så gulligt! 

En enda nackdel än så länge: Flickan är allergisk mot peanuts. Jag som älskar nötter! Men det kan jag nog leva utan... ;)

It feels great! Det gör det verkligen. Men jag ska sova på det tills imorgon. 
Som om jag skulle kunna sova. ;)

/ n  

Hej!

Kom hem från Vetlanda för ett tag sedan.. Har varit hos morfar på lite födelsedagsfika med släkten. När vi kom hem var jag helt slut så däckade i sängen en stund. Funderar på att gå ut och springa för att vakna till så att jag hinner skriva lite innan Angelica kommer ikväll. Hon ska hjälpa mig att förbereda mig för samtalet imorgon då värdmamman ska ringa..

Okej. Nu ska jag berätta lite mer noggrant. Familjen är alltså den första matchen som jag fick redan tidigare i veckan. Den försvann innan jag hann se mejlet men nu är den tillbaka igen. Upptäckte det igår och då hade jag också fått ett mejl från mamman där hon skrev att de älskade min anöskan och gärna vill ringa mig på söndagkväll. Jag gick direkt in på mitt konto för att få mer information om familjen. Familjen består alltså av en mamma och en pappa. Två barn, en femårig flicka och en fyraårig pojke, vilket känns perfekt. Två barn är alldeles lagon och åldrarna likaså. Det står också att de har hundar, jag älskar hundar! :) De är aktiva och älskar att vara ute i naturen och sporter av alla slag. De åker regelbundet in till Boston. Det stod också att barnen var väluppfostrade och easy-going. De verkar resa rätt mycker också. Var inne och kollade på deras familjebilder också. Jättesöta barn! Vekar vara en riktigt bra och trevlig familj! :)

Familjen bor i West Hardford i Connecticut. Kanske inte riktigt ett ställe jag hade tänkt mig. Som ca 90% av alla andra au pairer drömmer jag om Californinen eller Florida. MEN, för mig är familjen det viktigaste! Och den här känns verkligen bra. Återstår att se hur det känns imorgon när mamman ringer. Jag är redan supernervös.  

Som ni redan säkert förstår svarade jag på mejlet och skrev att det gick bra att hon ringer på söndag. Efteråt hoppade jag runt av lycka. Jag vet, ska inte ta ut något i förskott. Kan ju bli en besvikelse.. Jag menar bara för att det känns bra nu måste det ju inte betyda att det kommer att bli dem. Men vi får helt enkelt se vad tiden utvisar...
/ n

En kanonbra dag, tack vare en studentmössa och ett kuvert. :)

Men på morgonens mattelektion blev det inte mkt gjort. Satt där med Angelica och snackade nog mer strunt än att räkna ut funktionella grafer. Har kommit på att jag är otroligt trött på matte nu, inte bara matte föresten, skola överhuvutaget. Det satt jag i min egna lilla värld och tänkte på i morse. Men sedan fick vi hämta våra studentmössor och då kändes allting genast mycket bättre. Elias sa någonting om att det bara är 100 dagar kvar till studenten ungefär. Jippi! Nedräkningen börjar nu med studentmössan i min hand. ;) Jaja, i alla fall, studentmössan låg i en svart, fin kartong tillsammans med champangeglaset och det andra. Det som saknas är tröjan, men den antar jag att jag får senare.. ;)




När jag sedan kom hem och såg att det låg ett rosa kuvert på bordet blev jag ännu lyckligare, hann knappt få av mig ytterkläderna förräns jag rivit upp det. Och på första sidan står det: Grattis Nathalie! Du har blivit antagen till vårt au pair program. Lyckorus, bubbel! Nu börjar det verkligen, nu har jag tagit det första steget. Nu ska jag bara börja fundera över hur jag vill göra min au pair video och lite sådant. Det stod också i brevet att mitt preliminära avresedatum är den 2 augusti. Egentligen hade jag skrivit att jag helst vill åka i början av september men eftersom jag också skrev att jag kan åka som tídigast 1 augusti blev det så, men det kanske bara är bra eftersom jag har hört att man ofta kommer iväg lite senare ändå. Eftersom jag ansöker så tidigt så kommer det troligen dröja ett tag innan jag börjar matchas med familjer. Men som hon sa i telefonen i onsdags, man kan ju aldrig veta. Kan hända att det helt plötsligt dyker upp en match och då är det ju bäst att hålla koll. Jag hoppas verkligen att jag hittar drömfamiljen som ska få mitt år i USA att bli det bästa i mitt liv.



Ibland känns tanken på att åka iväg och bo så länge i stora USA med en familj som jag inte ens har en aning om vilka dem är än. Klara mig utan familj och vänner här hemma i Sverige, tryggheten. Det gör mig nervös. Men jag vill,  jag kan och jag vågar. Jag kan inte missa chansen att få uppleva en sådan här dröm.

Live your dream!
/ n