.

Sitter och funderar över framtiden. Om ett år är jag färdig med mina sex terminer på gymnasiet. Studenten är avklarad och jag ska ta ett kliv ut i stora världen. Med mindre än tolv månader kvar börjar tankarna snurra i huvudet. Vad vill jag göra sen? Vad ska jag ta vägen? Visst har funderingarna funnits innan och visst har man haft många idéer och drömmar. Men snart är tiden inne. Jag vill inte vakna upp dagen efter studenten och känna ångerst över att jag inte vet vad jag vill göra. Därför har funderingarna blivit mer på allvar nu. Jag har fortfarande tid på mig, men sedan innan vet jag att den har en förmåga att gå väldigt fort, vilket stressar mig.

Okej, för det första är jag nästan 100% säker på att jag inte vill plugga vidare direkt. Vill komma bort från skolbänken ett tag, göra något annat. Har länge funderat på att resa! Som sagt har jag och Malin snackat mycket om att åka som Au-pair till USA. Men tanken på att vara borta i ett främmande land, i ett helt år, på andra sidan jorden skrämmer mig  en gnutta. Kommer jag våga? Kommer jag stå ut när hemlängtan kommer smygande? England är ett annat alternativ för att vara närmare "hemma". Dock känns det som om man ändå ska åka kan man lika väl åka iväg långt, till en helt annan del av världen, typ USA. Australien kanske? Det lockar en del om jag ska vara ärlig.. Men ett helt år ?!!

Under hela morgonen har jag suttit och kollat på olika utbildningar som intresserar mig. Tack och lov känner jag mig inte helt vilsen ändå utan har mina olika alternativ. Detta har jag funderat på ett tag:

- journalist: Något jag funderat på sedan typ åttan skulle jag kunna tro. Jag har alltid tyckt om att skriva och har haft mina författardrömmar. Dock finns det väldigt mycket stress och press i journalistyrket. Pallar jag det? Är ju en person som stressar upp mig lätt och jag vet att jag inte mår bra av det i längden. Däremot är det något jag kan jobba med.

- dietist: Intresset för dietist väcktes för sådär två år sedan kanske. Mycket nog pågrund av tv-programmet "Du är vad du äter" , då jag fick reda på vad en dietist är för något. Älskade hemkunskapen med matlagningen i högstadiet och tycker det är intressant med kost och hälsa. Man får också arbeta med och träffa många nya människor. Dock väldigt höga intagningspoäng och svårt att komma in...

- psykolog: Höga intagningspoäng även här. Funderade länge på psykolog, vilket jag fortfarande gör lite. Att möta människor och kunna hjälpa dem stärker också en själv. I så fall skulle jag helst volja inrikta mig på barn. Men intresset har svalnat med tanke på att studietiden är fem år med ett års praktik. Jag kommer inte få jobb förrän jag är upp mot 30 bast!!

- socionom: Alternativet istället för psykolog. Även om det inte är alls samma yrke så är det fortfarande möten med människor som står i centrum. Fördelen är också att utbildningen finns på ganska många högskolor och Universitet i Sverige. Dessutom kan man välja om man vill jobba som till exempelvis kurator eller socialsekreterare. Detta är bara några alternativ.

Om man nu tittar på mina alternativ så kan man se att alla är sociala yrken, alla har på något sätt med möten att göra. Så sammanfattningsvis skulle man kunna säga att jag vill ha ett jobb där man möter människor. Vad jag än väljer kan jag fortfarande ha skrivandet som ett intresse, bli författare på deltid ungefär. Det kanske skulle vara något?



Jaa, jag har en del att fundera över.
/ n